Kapitlet handlar om lagarna i Sverige och om hur polis, åklagare och domstolar arbetar.
Grundlagarna
En grundlag är extra svår att ändra. Det finns 4 grundlagar i Sverige. De heter regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen.
Enligt regeringsformen kommer all offentlig makt från folket. Riksdagen beslutar om lagarna, och regeringen styr landet. Regeringsformen skyddar också medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. Den offentliga makten ska användas så att alla människors lika värde, frihet och värdighet respekteras.
Fler grundlagar
Tryckfrihetsförordningen gör att alla fritt får ge ut böcker och tidningar. Yttrandefrihetsgrundlagen skyddar friheten att säga vad man tycker, till exempel i radio och tv. Den som bor i Sverige får också gå med i föreningar, starta nya föreningar och demonstrera.
Men yttrandefriheten har gränser. Det är brott att förtala, alltså sprida uppgifter som kan få andra att se ner på någon. Hets mot folkgrupp (hot eller förakt mot en grupp) och hatbrott är också förbjudna. Hemligheter om försvaret får inte heller spridas, eftersom det kan skada Sveriges säkerhet.
Den sista grundlagen heter successionsordningen. Den avgör vem som ska bli nästa kung eller drottning.
Allemansrätten
Rätten att röra sig fritt i naturen kallas allemansrätten. Den är mycket gammal och skyddas i regeringsformen. Rätten gäller även på mark som någon annan äger. Du får plocka bär, svamp och blommor, och du får gå, cykla, paddla, tälta och elda.
Men naturen ska inte skadas och markägaren ska inte störas. Gå inte över en bondes åkrar eller in i andras trädgårdar, och skräpa inte ner. Några ovanliga växter är skyddade enligt lag, och dem får du inte plocka.
Rättsväsendet
Rättsväsendet är ett namn för de myndigheter som arbetar med lag och rätt. Polisen arbetar för att hindra och utreda brott. En åklagare på Åklagarmyndigheten bestämmer om en misstänkt ska prövas i domstol.
En domstol går igenom bevisen och kan sedan döma till en påföljd. Det kan till exempel vara fängelse eller böter (pengar som man måste betala). Domstolen kan också frikänna, och då döms personen inte.
Brottsoffermyndigheten stöttar den som har drabbats av brott. Kriminalvården sköter fängelserna. Den ser också till att den som är dömd avtjänar, alltså genomför, sitt straff.
Rättssäkerhet och domstolar
Lagen ska gälla lika för alla, och alla ska få en rättvis rättegång: det är rättssäkerhet. Bevisen måste prövas noga innan någon döms. Domstolarna är självständiga, och varken regeringen eller riksdagen får bestämma hur de ska döma. Tycker man att domen är fel, kan man överklaga till en högre domstol.
Alla räknas som oskyldiga tills en domstol har dömt dem för ett brott. Domstolarna löser också tvister, till exempel när föräldrar är oense om vårdnaden, alltså ansvaret för barnen. Sådana fall kallas tvistemål.
Domstolarna finns på 3 nivåer. Både brottmål och tvistemål prövas först i en tingsrätt. Fall som överklagas går vidare till en hovrätt. Högst upp finns Högsta domstolen (HD), som bara tar upp vissa viktiga fall.
Polisen och brottsutredningen
Svenska medborgare får sitt pass och sitt nationella id-kort hos polisen. Vill någon ordna en demonstration, är det polisen som ger tillstånd.
En brottsutredning har flera steg. Först gör den som har drabbats av brottet en polisanmälan. Sedan håller polisen förhör, alltså ställer frågor om det som hänt. Under förundersökningen letar polisen efter bevis och lyssnar på vittnen.
Polisen kan gripa, alltså ta fast, en person som den starkt misstänker. Beslutet om anhållande tas sedan av en åklagare. Anhållande betyder att personen hålls inlåst, som längst i 72 timmar. Om det kommer fram mer bevis, kan en domstol besluta om häktning. Häktning betyder att personen hålls inlåst en längre tid.
Rättegång och straff
När utredningen är klar, avgör åklagaren om fallet ska tas upp i domstol. Det är åklagaren som måste visa att den åtalade, alltså den som anklagas, är skyldig. Den åtalade får ta hjälp av en advokat, som kan säga emot åklagaren och visa andra bevis. Efter att ha hört båda sidor avgör domaren om den åtalade ska dömas eller frikännas.
Nämndemän är med och dömer i tingsrätten. En nämndeman företräder allmänheten och ger insyn, alltså låter vanliga människor se hur domstolen arbetar. Nämndemännen väljs av kommunfullmäktige, efter förslag från de politiska partierna.
Som regel kan man dömas för brott från 15 år, och gränsen kallas straffmyndighetsålder. Sedan 10 september 2026 kan en 14-åring dömas om det lägsta straffet är minst 4 års fängelse. Begår ett yngre barn brott, får socialtjänsten bestämma vad som ska göras. Den som döms för brott hamnar i belastningsregistret. Registret kan sedan vara ett hinder när man söker jobb, körkort eller medborgarskap.