På 200 år fick jordbrukslandet Sverige industri, demokrati och välfärd.
Jordbruk och industri
För 200 år sedan var Sverige ett fattigt land där nästan alla levde av jordbruk. Under 1800-talet fördubblades befolkningen från cirka 2,5 miljoner, tack vare mer mat och bättre medicin. Men många saknade arbete, så mellan 1850 och 1920 flyttade över 1 miljon svenskar till USA. Denna utvandring kallas emigration.
Samtidigt växte industrin. Det kallas industrialisering. I mitten av 1800-talet kom de första stora industrierna: sågverk och stålverk. Flytten från landet till jobben i städerna kallas urbanisering.
Vägen till demokrati
Länge delade kungen makten med adeln, kyrkan, köpmännen och bönderna. År 1809 minskade en ny grundlag kungens makt. År 1865 fick fler rösta, och adeln och prästerna tappade sin gamla makt. Men bara män med pengar fick rösta, och de rikaste hade flera röster.
En folkrörelse är en stor, frivillig förening. Till de största hörde arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen, kvinnorörelsen och nykterhetsrörelsen. De krävde bland annat 8 timmars arbetsdag, rösträtt och religionsfrihet. Nykterhetsrörelsen ville att folk skulle sluta dricka alkohol.
Rörelserna arbetade lagligt, med demonstrationer, möten och tidningsartiklar. År 1909 fick nästan alla män rösta. Kvinnorörelsen kämpade vidare, och 1918 kom beslutet om allmän och lika rösträtt. I riksdagsvalet 1921 kunde kvinnor för första gången rösta och bli valda, och Sverige blev en demokrati.
Krig och konflikter
Under första världskriget (1914 till 1918) valde Sverige neutralitet och stod utanför kriget. Ändå blev det brist på mat, och folk protesterade. På 1920- och 1930-talen fick fler el och bättre bostäder, men många bodde fortfarande trångt utan vattentoalett.
Arbetslösheten var hög och strejker var vanliga. År 1931 dödades flera människor i Ådalen när militären sköt mot en demonstration. År 1938 skrev arbetsgivare och fackförbund under Saltsjöbadsavtalet. Det blev grunden för den svenska modellen: arbetsgivare och fack bestämmer löner och villkor, inte politiker.
Folkhemmet och orättvisorna
År 1928 beskrev Socialdemokraternas ledare Per Albin Hansson idén om folkhemmet. Samhället skulle vara som ett gott hem, där alla kände trygghet och gemenskap.
Men så kallad rasbiologi delade in människor i raser med olika värde. Samer, tornedalingar, judar och romer drabbades. Romer och judar fick svårare att flytta hit genom särskilda lagar.
Personer med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning kunde tvingas bo på sjukhus eller vårdhem, ibland hela livet. Först på senare tid har Sverige gett de drabbade viss upprättelse, alltså erkänt att de behandlades fel.
Andra världskriget
Även under andra världskriget (1939 till 1945) var Sverige neutralt. Men läget blev svårt när Sovjetunionen anföll Finland och Nazityskland ockuperade (tog över) Danmark och Norge. Regeringen lät tyska soldater resa genom Sverige till Norge och Finland för att undvika krig.
Förintelsen var nazisternas mord på omkring 6 miljoner judar. Sverige släppte in mycket få judar på 1930-talet och i början av kriget. Senare ändrades politiken, och Sverige började hjälpa judar.
Danskar och svenskar hjälpte omkring 7 000 danska judar att fly till Sverige. Diplomaten Raoul Wallenberg skyddade judar från koncentrationslägren med svenska skyddspass. Mot slutet av kriget hämtade Röda Korset tusentals judar från tyska läger till Sverige i vita bussar.
Rekordåren
Efter kriget växte ekonomin snabbt, och nästan alla hade jobb. Socialdemokraterna styrde oftast ensamma från 1945 till 1976, en tid som kallas rekordåren. Arbetsveckan blev 40 timmar, anställda fick 5 veckors betald semester och välfärden byggdes ut.
Många kom hit för att arbeta, till exempel från Finland, Grekland, Jugoslavien och Turkiet. Denna arbetskraftsinvandring gjorde Sverige till ett invandrarland. Det blev brist på bostäder, så på 1960-talet startade miljonprogrammet: 1 miljon bostäder på 10 år.
Jämställdheten ökade, och kvinnors löner blev mer lika mäns. Nya daghem gjorde att fler kvinnor kunde arbeta. Många unga protesterade på 1960-talet och kämpade för fred, miljö och solidaritet. Med du-reformen slutade folk använda titlar och ”ni”. Tv:n kom i början av 1960-talet.
Det moderna Sverige
Från mitten av 1970-talet gick Sverige från industrisamhälle till informationssamhälle. Först kom en kris: andra länder gjorde billigare varor, fabriker lades ned och arbetslösheten steg. År 1976 förlorade Socialdemokraterna makten, och sedan dess har regeringarna växlat.
Utbildning blev viktigare, och universiteten och högskolorna växte. Tekniken ändrades snabbt, så man behövde lära nytt hela livet: livslångt lärande. På 1990-talet kom många flyktingar från krig och länder utan demokrati. Samhället blev mer uppdelat och fientligheten mot invandrare ökade, så integration blev viktigt.
Från 1980-talet blev varje människas rättigheter viktigare, till exempel valfrihet: att själv välja skola och vård. Barn och minoriteter fick starkare rättigheter. Fler lagar förbjöd diskriminering. Även homosexuella och andra hbtqi-personer blev mer accepterade. Från 1990-talet kom den digitala revolutionen: datorer, internet, mobiler och AI.